Alla människor som på något sätt kommer i kontakt med barn och unga bör känna till konventionen om barnens rättigheter. Jag förutsätter att varje vuxen som i sitt arbete har kontakt med barn känner till den, likaså varje vuxen som besluter om angelägenheter som berör barn. Men jag skulle önska att alla vuxna i vårt samhälle skulle känna till detta så viktiga styrdokumentet.
Konventionen om barnens rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas antogs av Förenta nationernas generalförsamling 20.11.1989. Konventionen har undertecknats av 192 länder i världen. Enbart USA och Somalia har låtit bli att underteckna barnkonventionen. Finland ratificerade konventionen år 1991. Konventionen är förpliktigande för staten Finland, kommunerna, barnens föräldrar och övriga vuxna!
Barnkonventionen förpliktigar, är en juridiskt bindande människorättskonvention, som i Finland trätt i kraft via lag. Barnkonventionen omfattar alla barn under 18 år och alla barn är jämställda inför konventionen.
Innehållet i konventionen kan sammanfattas i tre olika teman:
1. Barn har rätt till särskilt skydd och speciell omvårdnad (protection)
Enkelt kan man säga att alla barn har rätt till en bra och trygg barndom. Alla barn har rätt att växa upp och gå i skolan samt leka och vara delaktiga. Alla barn har även rätt till skydd och omsorg.Detta betyder att barn har en specialställning i vårt samhälle. Barn ska särbehandlas och prioriteras i alla frågor. Vuxna bör ta sådana beslut som skyddar barn. Barnets bästa och barnets rättigheter går före alla andra behov och frågor, dessa bör vara fokus i alla myndighetsbeslut, all normstyrning och all övrig beslutsföring.
2. Barn har rätt till tillräcklig andel av samhällets resurser (provision)
I praktiken betyder detta att resurser mot barn bör riktas i tillräcklig grad, så att barn kan växa upp och utvecklas på bästa sätt. Att skära i resurser som påverkar barns välfärd och barnets bästa är direkt motstridigt med barnkonventionen. I alla åtgärder som rör barn och unga bör myndigheterna bedöma vilka följderna blir för just barnen! Beslut som kan hota barns bästa eller barnets samhälleliga särställning kan inte tas!
3. Barn har rätt att med beaktande av ålder och mognad delta i beslutsfattande som gäller dem själva (participation)
Detta betyder med andra ord att barnet själv ska vara med i hanteringen och planeringen av sådant som angår honom eller henne. Man måste förklara tillräckligt tydligt för barnet vad man ska fatta beslut om och varför, så att han eller hon får bilda och uttrycka sin egen uppfattning om saken. Alla, även barn, har alltid rätt att delta i hanteringen av sådant som rör honom eller henne själv. Här finns det ingen åldersgräns. Man lyssnar på barnet och barnets åsikter och önskningar med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå. Viktigt att minnas att barn ska höras, men vuxna tar själva beslutet och bär ansvar för det.
Barnkonventionen innehåller en artikel som är exceptionell för en mänskorättskonvention; artikel 42, som förpliktar staten att informera såväl vuxna som barn om konventionen. FN:s konvention om barnets rättigheter förpliktar alltså konventionsstaterna att informera om innehållet i konventionen. Hittills har finska statens information om barnets rättigheter varit bristfällig. I kritiken har framförts att medborgarorganisationerna har skött informationen nästan helt på egen hand. Ett stort steg togs då Barnombudsmannen instiftades i Finland. Barnombudsmannen har som en av sina uppgifter att informera om barnets rättigheter och konventionen.
Min önskan är att barnkonventionen verkligen skulle tas på alvar, att den skulle respekteras och även att barn själva skulle känna till sina rättigheter. För att detta ska vara möjligt måste alla vuxna känna till konventionen. Jag hoppas just du vill lära dej mer om barnkonventionen och därmed också hjälpa mej att sprida information den!