Pia Sundell: Lapsiystävällisesti – Barnvänligt

Jag skrev tidigare i bloggen om att beslutet att kandidera i riksdagsvalet var svårt att ta. Jag var mycket medveten om att en kandidatur kräver både tid och ekonomiska resurser. Ingendera har jag överlopps av… Utgångspunkten för allt valarbete var att det inte får störa eller påverka negativt mitt arbete på föreningen! Många, många människor på vår förening litar på mej och litar på att jag gör ett gott arbete. Jag måste göra ett gott arbete för att alla de många experter och medarbetare ska kunna göra sina grunduppgifter för barn och barnfamiljer. Jag menar alltså att trots att jag anser valarbetet och samhällspolitik vara oerhört viktigt, prioriterar jag alltid mitt arbete på vår förening.

Men jag beslöt att ge mej in i processen och göra så mycket jag kan med de resurser jag har. Nu är valarbetet och processen i full gång. Det har varit en intressant tid. Jag har lärt mej många nya saker om både politik och om hur en kampanj borde genomföras och styras. Jag känner stundvis starkt känslor av otillräcklighet, dvs. att jag borde göra mera, att jag borde vara aktivare och jag inte lever upp till de förväntningar man eventuellt har på mej från olika håll. Kanske det är vanligt att man känner såhär? Jag vet inte, eftersom jag aldrig gjort något dylikt tidigare…
Förutom känslor av otillräcklighet känner jag ju förstås att arbetet kring ett riksdagsval är nytt, svårt och väldigt främmande för mej. Jag vet inte hur man ska göra!? Jag har inte heller tidigare varit involverad i partipolitiska sammanhang. Jag har fått lära känna en ny värld, med sin egen jargong. Jag har varit tidigare med om samhällspolitik och fått aktivt påverka vårt samhälle, men det har alltid skett via mitt arbete och genom den starka substanskunskap jag har. Mitt samhällsengagemang har bottnat i förtroendeuppdrag som jag fått pga mitt arbete och mitt kunnande om barn och barnens rättigheter. Nu har jag ”landat” på en arena där jag känner osäkerhet gällande mitt kunnande, och ännu större osäkerhet vad gäller hur ett arbete kring ett riksdagsval ska göras på bästa sätt.

Trots känslor av osäkerhet och otillräcklighet känner jag stor tacksamhet och glädje för det jag nu får vara med om. Jag har fått träffa många vänliga och hjälpsamma människor. Jag har fått hjälp av mina partikamrater och framför allt av min stödgrupp. Jag är så tacksam och ödmjuk för att mina vänner och min släkt ställer upp för mej och arbetar helt frivilligt för mej! Tänk att så många människor har velat ge av sin egen tid för att jag ska kunna vara med i riksdagsval och kunna göra en kampanj. Det värmer mitt hjärta och jag förstår hur storartade människor jag har runt mej. Det har varit glädjande att se hur kandidater står upp och stöder varandra. Jag har också fått fina goda råd och hjälp av andra kandidater.

Oberoende hur det går den 19.4 kan jag nu redan säga att detta är och kommer att vara en givande upplevelse. Jag får vara med om fina stunder, känna gemenskap och lära mej nya saker. Stort tack redan vi detta skede till er alla som ställer upp för mej!