Jag har haft en lång paus från bloggandet. Ingen speciell orsak… Jag har haft många tankar i mitt huvud som jag gärna hade skrivit om. Många saker händer i samhället, som verkligen behöver diskuteras. Massor med barn, unga och familjer behöver få sina röster hörda. Men jag har inte hittat min skriv inspiration. Känt mej rentav lite skamsen över min tystnad. Min plikt är att lyfta fram saker som påverkar barns liv. Idag, nu, ska jag ta mej i kragen. Jag ska återuppta mitt kontinuerliga bloggande. Både på svenska och finska. Precis som tidigare…
Under de senaste veckorna har vi alla fått ta del av den katastrofala flyktingsituationen. Det finns knappast någon vuxen i vårt samhälle som inte på något sätt fått ta del av flyktingkrisen. Personligen kan jag inte låta bli att förundra mej över och till och med känna skam över mina landsmäns väldigt inskränkta tankar om dessa flyende människor. Stundvis tror jag inte det kan vara sant det jag hör!? Jag kan inte begripa hur man tänker då man ifrågasätter flyktingars nöd? Jag kan inte begripa varför man känner sej hotad av dessa stackars flyende människor? Jag kan inte förstå vad man är rädd för?
Jag bekymrar mej över det hårda och kalla diskussionsklimatet! Var finns solidariteten och den naturliga viljan till att hjälpa medmänniskan? Vad har hänt med så många finländare då deras tankevärld blivit såhär begränsad? Var började det gå fel? Och hur ska vi rätta till detta?
Som vuxna bär vi stort ansvar mot våra barn, i alla ärenden. Så även i frågor som berör flyktingar, rasism, hatprat och solidaritet. Vi vuxna visar med vårt egna beteende exempel för våra barn, hela tiden. Vi lär våra barn normer och regler, vi visar rätt och fel och det är vi vuxna som antingen godkänner eller inte rasistiskt beteende. Barn föds inte till rasister! Barn lär sej sådant tankesätt av vuxna! Av oss! Dej och mej!
Nu behöver tusentals människor hjälp. De är i nöd! Nu måste vi visa medmänsklighet och räcka ut en hjälpande hand. Vi måste visa åt våra barn att det är det ända rätta att ställa upp och hjälpa människor som flyr ett krig. Vi här i Finland kan hjälpa! Vi får inte acceptera hatprat och rasism. Vi får inte låta rädsla för olikheter styra oss. Vi måste lära våra barn solidaritet!
Dessutom vill jag säga att jag tycker att Juha Sipilä visade gott exempel!